DET ÄR DAGS ATT STIGA UT UR SKUGGAN AV DEPRESSION

 

 

Läs mer nedan:

 


 

Det är viktigt att tidigt identifiera otillräckligt behandlingssvar

 

 

Bland patienter med svårbehandlad depression som får effekt av en första given behandling, är det så många som två av tre som inte återhämtar sig helt och utan de fortsätter att uppleva restsymptom.1,2 

Efter varje byte av behandling, som görs på grund av bristande effekt, är det färre som uppnår remission, från 31% efter en andra behandling, till 14% med en tredje och 13% med en fjärde.*2

 

Ju längre tid till effekt av behandlingen, desto sämre prognos för patienterna

 

För patienter med svårbehandlad depression, som redan har 20 gånger större risk för självmord än den allmänna befolkningen kan** försenad effektiv behandling visa sig livshotande.11 

 

Majoriteten av patienterna återhämtar sig inte helt

Eftersom flertalet patienter inte når remission efter sin tredje eller fjärde behandling,2 är behovet av att fortsätta arbeta mot att nå behandlingsmålet remission viktigare än någonsin för att minska patienternas lidande. Genom att optimera behandlingen ökar sannolikheten att nå remission och funktionell återhämtning.16-19

Det är viktigt att inte vänta för länge med att vidta åtgärder för att uppnå remission.

  1. Att tidigt känna igen otillräcklig effekt av behandling.16,20
  2. Tidigt byte av behandling vid otillräckligt behandlingssvar.16
  3. Tidigt identifiera de patienter som behöver specialistvård, vilket kan minska antalet behandlingssteg och i slutändan förbättra deras livskvalitet.21

 

* Från en rapport som jämförde akuta och längre tids behandlingsresultat förknippade med vart och ett av fyra på varandra följande steg i studien med sekvensbehandling för att lindra depression (STAR*D) studien. Remission definierades som en poäng av ≤5 i Quick Inventory of Depressive Symptomatology – Self-Report (QIDS-SR16) (motsvarande ≤7 på Hamilton Rating Scale for Depression [HRSD17] 17).
** Bestäms med tillämpning av Bayes regel, som säger att sannolikheten för självmord är lika med sannolikheten för självmord som dödsorsak (proportionell prevalens av dödlighet) gånger sannolikheten för dödsfall (allmän dödlighet prevalens).

Långvariga och ineffektiva behandlingsförsök kan förlänga patienternas lidande, reducera förväntningar och förstärka negativa känslor såsom höpplöshet.12

Flera faktorer bidrar till detta:


Uteblivet behandlingssvar

Upp till 30% av patienterna med svårbehandlad depression svarar inte på traditionell antidepressiv behandling.1


Låg grad av remission

Endast 1346 av 3671 patienter uppnådde remission efter sin första antidepressiva behandling.2


Otillräcklig återhämtning

Så många som två av tre patienter återhämtar sig inte fullt ut när de behandlas med antidepressiva läkemedel.1

 


 

När skall antidepressiv behandling utvärderas? 

Det tar ofta lång tid för patienter att få sin behandling utvärderad.14,15​

 


 

Svårbehandlad depression: en global sjukdom

Depression, eller svårbehandlad depression, påverkar ungefär 40.3 miljoner människor i Europa, och orsakar mycket lidande.

Mellan åren 2005 och 2015, ökade antalet patienter med depression med nästan en femtedel (18.4%)3 och är nu den ledande orsaken till nedsatt funktionsnivå i världen.4,5

Denna nedsatta funktionsnivå orsakar flera fysiska, känslomässiga och kognitiva symptom, inklusive:6,7

  • Sänkt grundstämning
  • Förlust av glädje av så gott som alla aktiviteter 
  • Trötthet och sömnstörningar
  • Social tillbakadragenhet
  • Svårigheter att tänka, koncentrera sig och att fatta beslut

Vården av svårbehandlad depression behöver förbättras; I värsta fall kan den vara fatal, med patienter som har en 20 gånger högre risk att begå självmord än resten av befolkningen.8​

 

 2004 kostade depression-relaterade kostnader i Europa ungefär €118 miljarder.10​

Utöver påverkan på patienternas livskvalitet,11,12 har svårbehandlad depression en signifikant socio-ekonomisk påverkan på Europa, med det högsta antalet frånvarodagar jämfört med alla fysiska eller psykiska sjukdomar.13 Detta bidrar till de stora kostnader som associeras med sjukdomen: under 2004 kostade depressionsrelaterade kostnader i Europa ungefär €118 miljarder – grovt räknat 1% av hela ekonomin i Europa.10

 


 


 

References

  1. Al-Harbi K et al. Treatment-resistant depression: therapeutic trends, challenges, and future directions. Patient Prefer Adherence 2012; 6: 369-388.
  2. Rush AJ1, Trivedi MH, Wisniewski et al. Acute and longer-term outcomes in depressed outpatients requiring one or several treatment steps: a STAR*D report. Am J Psychiatry 2006; 163(11): 1905‒1917.
  3. World Health Organisation. Depression and Other Common Mental Health Disorders: Global Health Estimates, 2017. Available from: https://bit.ly/2Gzn8CJ. Last accessed September 2018.
  4. World Federation for Mental Health. DEPRESSION: A Global Crisis, 2012. Available from: https://bit.ly/1SX2x6J. Last accessed September 2018.
  5. World Health Organisation. Depression Fact Sheet, 2018. Available from http://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/depression. Last accessed September 2018.
  6. Diagnostics and statistical manual of mental disorders. Fifth Edition. 2013.
  7. APA. Practice guidelines for the treatment of patients with major depressive disorder. Third edition, 2010.
  8.  Lepine JP, Briley M. The increasing burden of depression.Neuropsychiatr Dis Treat 2011; 7(Suppl 1): 3-7.
  9. Ferrari AJ, Charlson FJ, Norman RE et al. Burden of depressive disorders by country, sex, age, and year: findings from the global burden of disease study 2010. PLoS Med 2013;10(11): e1001547.
  10. Sobocki P, Jönsson B, Angst J et al. Cost of depression in Europe. J Ment Health Policy Econ 2006; 9(2): 87-98.
  11. Anacker C. New Insight Into the Mechanisms of Fast-Acting Antidepressants: What We Learn From Scopolamine. Biol Psychiatry 2018; 83(1): e5-e7.
  12. Leuchter AF, Cook IA, Hunter AM et al. A new paradigm for the prediction of antidepressant treatment response. Dialogues Clin Neurosci 2009; 11(4): 435–446.
  13. Munoz C. recovering usual functioning in depressed patients. Medicographia 2014; 36(4): 501-507.
  14. Machado-Vieira R, Baumann J, Wheeler-Castillo C et al. The Timing of Antidepressant Effects: A Comparison of Diverse Pharmacological and Somatic Treatments. Pharmaceuticals 2010; 3(1): 19-41.
  15. Machado-Vieira R, Salvadore G, Luckenbaugh DA et al. Rapid onset of antidepressant action: a new paradigm in the research and treatment of major depressive disorder. J Clin Psychiatry 2008; 69(6): 946-958.
  16. Oluboka OJ, Katzman MA, Habert J et al. Functional Recovery in Major Depressive Disorder: Providing Early Optimal Treatment for the Individual Patient. Int J Neuropsychopharmacol 2017; 21(2): 128-144.
  17. Gormley N1, O'Leary D, Costello F et al.  First admissions for depression: is the 'no-treatment interval' a critical predictor of time to remission?. J Affect Disord 1999; 54(1-2): 49-54.
  18. Okuda A, Suzuki T, Kishi T et al. Duration of untreated illness and antidepressant fluvoxamine response in major depressive disorder. Psychiatry Clin Neurosci 2010; 64(3): 268-273.
  19. Bukh JD, Bock C, Vinberg M et al. The effect of prolonged duration of untreated depression on antidepressant treatment outcome. J Affect Disord 2013; 145(1): 42-48.
  20. Reid I, Cameron I, MacGillivray S et al. Depression: current approaches to assessment and treatment. Prescriber 2014; 25(4): 16-20.
  21. van Krugten FC, Kaddouri M, Goorden M et al. Indicators of patients with major depressive disorder in need of highly specialized care: A systematic review. PLOS One 2017; 12(2): e0171659.

ITEM CODE: PHEM/ESK/0918/0001 |Date of Preparation: September 2018